Hur kan man känna en sådan total distans att känslan av ensamhet, av likgiltighet bildar en varm känsla inombords?
Att känslan av tomhet är accepterad, att all lust och längtan är en smärta att undivka.
Likgiltigheten blir det jag åtrår högst.
Den gör ingen skada, den omhuldar mig likt ett varmt bad av tomma tankar. Släpper sinnet fritt, låter det fylla mig med sin närvaro.
En känsla av frihet skapad av att inte känna begär till samhällets accepterade lustar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar