Champagne är en krävande dryck
Från tillverkning till hur den avnjuts.
Den speglar min personlighet
Champagne kräver respekt.
Den har sitt eget liv.
Rycks inte bara fram den när det behagas.
Kräver eftertanke, förberedelse och total uppmärksamhet.
Den gör sig bäst i gott sällskap under begränsad tid.
lördag 28 februari 2009
tisdag 17 februari 2009
Likgiltighet
Hur kan man känna en sådan total distans att känslan av ensamhet, av likgiltighet bildar en varm känsla inombords?
Att känslan av tomhet är accepterad, att all lust och längtan är en smärta att undivka.
Likgiltigheten blir det jag åtrår högst.
Den gör ingen skada, den omhuldar mig likt ett varmt bad av tomma tankar. Släpper sinnet fritt, låter det fylla mig med sin närvaro.
En känsla av frihet skapad av att inte känna begär till samhällets accepterade lustar.
Nattens känslor
Vaknade av illamående
Känner mig utnyttjad, smutsig, arg.
Arg på honom, arg på mig själv för att han får mig att känna så här.
Jag vill slå, skrika och banka.
Så här accepterar jag inte att bli behandlad!!
Har raderat alla hans meddelanden, alla spår. Kanske ska radera numret med?
Vad gör han med mig? Är jag ngn han bara ringer när det själv passar honom?
Tydligen.... Från och med nu får han ringa någon annanstans.
Jag kommer inte svara.
Känner mig utnyttjad, smutsig, arg.
Arg på honom, arg på mig själv för att han får mig att känna så här.
Jag vill slå, skrika och banka.
Så här accepterar jag inte att bli behandlad!!
Har raderat alla hans meddelanden, alla spår. Kanske ska radera numret med?
Vad gör han med mig? Är jag ngn han bara ringer när det själv passar honom?
Tydligen.... Från och med nu får han ringa någon annanstans.
Jag kommer inte svara.
måndag 16 februari 2009
Vad jag behöver?
torsdag 12 februari 2009
Något är fel
Jag fick ett samtal igår.
Det finns något som inte stämmer med mig. Tydligen har jag alldeles för låga kaliumvärden.
"Vad innebär det?" frågar jag. Jag får till svar att det är ovanligt för min unga ålder men att det kan ligga till grund för många av de symptom som jag upplever; illamående, buksmärtor, kraftig viktnedgång, yrsel, dubbelseende, apati osv.
Jag frågar var det kommer ifrån och doktorn talar om för mig att det är kopplat till binjurarna. Det är mycket viktigt att jag kommer in och tar ytterligare test så fort som möjligt. Vi bokar en tid för följande dag på morgonen. Min resa till min goda vän blir inställd, jag känner att jag verkligen inte vill vara ensam. Jag är rädd, inte enbart för nålarna utan för det faktum att det FAKTISKT är något fel på mig. Samtidigt känner jag en lättnad, lättnad över att allt inte varit något hjärnspöke.
Vännen förstår och kommer hem till mig istället. Något jag är så tacksam över att jag inte kan sätta ord på det.
Dagen därpå går provtagningen fort, jag kommer hem och möts av en förtvivlad katt i dörren.
Efter ett tag börjar jag känna illamåendet stiga, och det är riktigt illa. Så illa som det inte har varit sedan jag kom hem från Spanien. Jag försöker ta mig upp för trappan men håller på att falla ihop. Slutligen lyckas jag ta mig till sängen, där jag efter att ha hållit hinken som min det vore min livlina, till slut somnar utmattad.
Det finns något som inte stämmer med mig. Tydligen har jag alldeles för låga kaliumvärden.
"Vad innebär det?" frågar jag. Jag får till svar att det är ovanligt för min unga ålder men att det kan ligga till grund för många av de symptom som jag upplever; illamående, buksmärtor, kraftig viktnedgång, yrsel, dubbelseende, apati osv.
Jag frågar var det kommer ifrån och doktorn talar om för mig att det är kopplat till binjurarna. Det är mycket viktigt att jag kommer in och tar ytterligare test så fort som möjligt. Vi bokar en tid för följande dag på morgonen. Min resa till min goda vän blir inställd, jag känner att jag verkligen inte vill vara ensam. Jag är rädd, inte enbart för nålarna utan för det faktum att det FAKTISKT är något fel på mig. Samtidigt känner jag en lättnad, lättnad över att allt inte varit något hjärnspöke.
Vännen förstår och kommer hem till mig istället. Något jag är så tacksam över att jag inte kan sätta ord på det.
Dagen därpå går provtagningen fort, jag kommer hem och möts av en förtvivlad katt i dörren.
Efter ett tag börjar jag känna illamåendet stiga, och det är riktigt illa. Så illa som det inte har varit sedan jag kom hem från Spanien. Jag försöker ta mig upp för trappan men håller på att falla ihop. Slutligen lyckas jag ta mig till sängen, där jag efter att ha hållit hinken som min det vore min livlina, till slut somnar utmattad.
onsdag 11 februari 2009
Sorg och smärta
Det gör ont i bröstet.
Hjärtat slår så hårt.
Tårarna rinner och går inte att hindra.
Jag sörjer, men förstår inte vad.
Hjärtat slår så hårt.
Tårarna rinner och går inte att hindra.
Jag sörjer, men förstår inte vad.
måndag 9 februari 2009
Tankar som skrämmer.....
Just nu far tankar i mitt huvud som aldrig trodde var möjligt.
Jag ser inget syfte i att stanna här, ser inget syfte i att uppleva morgondagen.
Jag känner bara ett lugn när jag tänker på att somna in och aldrig vakna....
De tankarna hade skrämt mig tidigare i mitt liv, men inte nu....
De får mig endast att känna frid.
Jag ser inget syfte i att stanna här, ser inget syfte i att uppleva morgondagen.
Jag känner bara ett lugn när jag tänker på att somna in och aldrig vakna....
De tankarna hade skrämt mig tidigare i mitt liv, men inte nu....
De får mig endast att känna frid.
Otacksam......
Min mor har idag sagt åt mig tre gånger att jag ska skärpa mig.
Att jag är otacksam.
Att jag inte försöker.
Hon förstår inte och mitt hjärta värker samtidigt som jag har mitt dåliga samvete.
Jag vill kunna skärpa, jag vill kunna visa tacksamhet.
Men jag kan inte!
Jag är förtvivlad!
Att jag är otacksam.
Att jag inte försöker.
Hon förstår inte och mitt hjärta värker samtidigt som jag har mitt dåliga samvete.
Jag vill kunna skärpa, jag vill kunna visa tacksamhet.
Men jag kan inte!
Jag är förtvivlad!
lördag 7 februari 2009
Lycka
Jag har blivit sedd.
Förstådd.
Bekräftad.
Har fått känna en trygghet som sprider sig som en värme i hela kroppen.
Känt kroppen skaka för allt det som tidigare varit inlåst.
Jag har fått känna lycka igen.
Gått och lagt mig med ett leende på läpparna.
För en kort stund,
har jag levt.
Förstådd.
Bekräftad.
Har fått känna en trygghet som sprider sig som en värme i hela kroppen.
Känt kroppen skaka för allt det som tidigare varit inlåst.
Jag har fått känna lycka igen.
Gått och lagt mig med ett leende på läpparna.
För en kort stund,
har jag levt.
torsdag 5 februari 2009
Börja om...
Blodkroppar som gått sönder.
Prov som inte går att analysera.
Skräck för nålar, då de ofta lämnar många märken på mina armar och händer.
Modet att våga börja om.
Prov som inte går att analysera.
Skräck för nålar, då de ofta lämnar många märken på mina armar och händer.
Modet att våga börja om.
Vad gör man när en bra människa gör en olycklig?
Denna någon är en bra människa med hjärtat på rätta stället. Han bryr sig om, ställer upp oavsett situation, älskar med hela sitt hjärta. Han är omtyckt, rolig och den typen av människa som man så gärna vänder sig till avsett vad det gäller.
Men,
jag är inte lycklig med honom. Kan inte vända mig till honom när mörkret tränger på. Kan inte känna mer än vänskaplig beskyddande.
Hur krossar man en bra människas hjärta utan att gå under?
tisdag 3 februari 2009
Hjärtesorg
Det känns som om hjärtat sprängts av en kraft inifrån och gått i tusen bitar.
Jag gråter och gråter.
Förstår inte vad jag sörjer.
Jag gråter och gråter.
Förstår inte vad jag sörjer.
söndag 1 februari 2009
Ensam i malströmmen
Har nu varit hemma några dagar och har t.o.m hunnit att träffa en läkare. Har tid på onsdag för att ta mer än 25 olika prover för att kunna diagnostisera vad det är jag lider av fysiskt (sedan de tror att det inte endast är psykiska faktorer som spelar in).
Jag är rädd.
Rädd för att det ska vara något.
Rädd för att det inte är det.
Har börjat sätta på en mask hemma av "käckhet" för att jag inte vågar visa hur dåligt jag mår.
Jag känner mig likt många i den här situationen ensam. Har en massa människor runt om mig, men jag står där totalt handfallen.
Sitter i min glasbur medan världen fortsätter rotera. Jag ser den - men jag kan inte utgöra en del utav den. Känner mig tom.
Jag är rädd.
Rädd för att det ska vara något.
Rädd för att det inte är det.
Har börjat sätta på en mask hemma av "käckhet" för att jag inte vågar visa hur dåligt jag mår.
Jag känner mig likt många i den här situationen ensam. Har en massa människor runt om mig, men jag står där totalt handfallen.
Sitter i min glasbur medan världen fortsätter rotera. Jag ser den - men jag kan inte utgöra en del utav den. Känner mig tom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
