torsdag 16 juli 2009

Konsten att se saker ur andra människors ögon

Jag har en vän.
På senare tid har vi börjat göra affärer ihop.
Jag vet att han ser världen ur sitt perspektiv, har svårt att se vart krusningarna på vattnet leder.

Idag ringde jag honom,
försökte förklara att jag som försöker starta en ny karriär blir påverkad av hans sätt.
Av hans prioriteringar.

Han ser inte det,
och det driver mig galen.

Jag meddelade honom att han har trampat över en gång för mycket.
Att jag som vän inte accepterar det.

Men nu kommer ju givetvis flera problem i kölvattnet.... Affärerna, mina två kompanjoner...

Men jag kan bara vara ärlig mot mig själv, för jag är den som ska leva resten av mitt liv.

lördag 30 maj 2009

Dag och natt

Om dagen är jag den sprudlande energin,
sveper in,
rycker med allt och alla.
Ett leende som är innerligt,
som älskar livet och människorna.

Om natten vaggar jag mig själv till sömn,
omfamnad av armar som borde varit någon annans.
Tårar strömmande ner för mina kinder.
Rädslan som växer sig stark och sakta
äter upp mig inifrån.

onsdag 20 maj 2009

Känslan av att vara älskad på avstånd

Det slår mig som så många gånger förr.
Människor, främst män, som säger vilken fantastisk person jag är.
När jag så slutligen vågar tro på dem, släpper dem in på livet - så finns de inte där när jag behöver dem som mest.
Jag inser att det är omöjligt för dem att veta vad jag känner om jag inte förmedlar just detta, men det är där det brister. De går aldrig att nå just när jag behöver säga de ord som tynger ner mig.

Var gång svär jag på att aldrig släppa in någon mer, att den enda man kan lita på är sig själv.
Samtidigt värker mitt brustna hjärta efter en varm famn, oftast en specifik som tillhör den person som jag just uteslutit ur mitt liv.

Nu står jag här igen, förvirrad, övergiven. upprörd, vansinnig... I tre dagar har jag gråtit mig till sömns. De två första försökte jag nå en vän, utan att lyckas. Jag skrev till denne, förklarade vad jag kände. Än ligger telefonen tyst på sin klyka.

tisdag 19 maj 2009

Hysteriska våp och ultraljud

Varför blir jag bemött som ett hysteriskt våp med psykosomatiska åkommor?

Jag har ont, jag gillar inte att gå till sjukhus. Jag drar mig för det, bara det faktum att jag sitter framför den vita rocken innebär att saker gått väldigt långt.

Saker har tett sig ljusare, jag äter ytterligare supplement, min energi har växt sig starkare men det finns dagar då jag inte orkar något alls. Jag har ont minst en gång om dagen och jag tillgodoser mig inte den näring som jag behöver. Skulle allt det komma från mitt huvud?

Jag börjar tro det snart. Varje gång jag möts av en ny läkare så möts jag av samma blick, eller snarare en tillbakaryggning. Jag är för ung, jag stämmer inte in i miljön de har skapat där för sig själva.

Låga blodvärden, brister, men inget kan ses genom undersökningar.

Idag hörde jag domen, den som fälls när de står maktlösa. När det invecklade diggetionssystemet sätter deras kunskaper på prov- "så du har IBS".

onsdag 22 april 2009

Förbannade Strebers

Saker började vända, jag började må lite bättre. Hade lite mer energi. Plötsligt blir det bakslag. Huvudet är med, men kroppen vägrar samarbetar. Efter många turer har jag fått komma in till mag- och tarmkliniken. Där får jag en äldre herre tilldelad som min läkare.

Det tar inte lång stund innan jag inser att den här människan lyssnar, men på ett litet nedvärderande sätt. Ställer samma fråga flera ggr för att se om min respons ändras. Han frågar om allt, allt från fysiskt tillstånd till miljön runt omkring mig. Jag förklarar men får intrycket av hans svar att han anser att detta är mkt troligt psykiskt relaterat.
Jag svarar att jag vet inte, det är därför jag ber om hjälp.

Till slut bryter jag samman när jag får kommentaren "men om du planerar inför hösten som om du vore frisk, då kan du ju inte tro att du lider av ngt allvarligt?"
Vad svarar man på det? Jag hulkar fram att jag måste ha ngt att greppa efter, annars kommer jag tyna bort. Jag måste ha ngt att se fram emot.

Har jag läst på om hur magen fungerar? Jag svarar att jag inte sitter och letar sjukdomar på nätet, det är lätt att tillskriva sig själv symptom som inte finns där.
Till svar får jag att han inte håller med, att det är bra att hålla sig informerad. Jag svarar att jag inte är utbildad inom området och därför inte vill ställa några felaktiga diagnoser.


Efter undersökningen är klar, då läkaren blir förvånad över att det gör ont när han paplperar, så är tonen en annan. Jag ska komma ihåg att jag alltid kan ringa om det är något... Att de finns där.

onsdag 25 mars 2009

Jämställdhet

Ibland blir diskussionen så het kring vad som är kvinnligt och manligt, om gränser ska suddas ut eller om man ska behålla definitioner och tillåtas "flyta över", att en aspekt försvinner.
Jämställdheten inom ett kön. Jag tänker då inte med tanke på etisk bakgrund utan mer socioekonomiska förhållanden. Hur samhället är anpassat vad gäller studenter med barn är bara en aspekt. Vad som är accepterat enligt normer och de attityder de kan komma att mötas av på sin egen "arbetsplats".

söndag 22 mars 2009

Myntets två sidor

Myntet har två sidor.
Skuggan måste existera om solen skiner.