lördag 30 maj 2009

Dag och natt

Om dagen är jag den sprudlande energin,
sveper in,
rycker med allt och alla.
Ett leende som är innerligt,
som älskar livet och människorna.

Om natten vaggar jag mig själv till sömn,
omfamnad av armar som borde varit någon annans.
Tårar strömmande ner för mina kinder.
Rädslan som växer sig stark och sakta
äter upp mig inifrån.

onsdag 20 maj 2009

Känslan av att vara älskad på avstånd

Det slår mig som så många gånger förr.
Människor, främst män, som säger vilken fantastisk person jag är.
När jag så slutligen vågar tro på dem, släpper dem in på livet - så finns de inte där när jag behöver dem som mest.
Jag inser att det är omöjligt för dem att veta vad jag känner om jag inte förmedlar just detta, men det är där det brister. De går aldrig att nå just när jag behöver säga de ord som tynger ner mig.

Var gång svär jag på att aldrig släppa in någon mer, att den enda man kan lita på är sig själv.
Samtidigt värker mitt brustna hjärta efter en varm famn, oftast en specifik som tillhör den person som jag just uteslutit ur mitt liv.

Nu står jag här igen, förvirrad, övergiven. upprörd, vansinnig... I tre dagar har jag gråtit mig till sömns. De två första försökte jag nå en vän, utan att lyckas. Jag skrev till denne, förklarade vad jag kände. Än ligger telefonen tyst på sin klyka.

tisdag 19 maj 2009

Hysteriska våp och ultraljud

Varför blir jag bemött som ett hysteriskt våp med psykosomatiska åkommor?

Jag har ont, jag gillar inte att gå till sjukhus. Jag drar mig för det, bara det faktum att jag sitter framför den vita rocken innebär att saker gått väldigt långt.

Saker har tett sig ljusare, jag äter ytterligare supplement, min energi har växt sig starkare men det finns dagar då jag inte orkar något alls. Jag har ont minst en gång om dagen och jag tillgodoser mig inte den näring som jag behöver. Skulle allt det komma från mitt huvud?

Jag börjar tro det snart. Varje gång jag möts av en ny läkare så möts jag av samma blick, eller snarare en tillbakaryggning. Jag är för ung, jag stämmer inte in i miljön de har skapat där för sig själva.

Låga blodvärden, brister, men inget kan ses genom undersökningar.

Idag hörde jag domen, den som fälls när de står maktlösa. När det invecklade diggetionssystemet sätter deras kunskaper på prov- "så du har IBS".