torsdag 12 februari 2009

Något är fel


Jag fick ett samtal igår.
Det finns något som inte stämmer med mig. Tydligen har jag alldeles för låga kaliumvärden.
"Vad innebär det?" frågar jag. Jag får till svar att det är ovanligt för min unga ålder men att det kan ligga till grund för många av de symptom som jag upplever; illamående, buksmärtor, kraftig viktnedgång, yrsel, dubbelseende, apati osv.

Jag frågar var det kommer ifrån och doktorn talar om för mig att det är kopplat till binjurarna. Det är mycket viktigt att jag kommer in och tar ytterligare test så fort som möjligt. Vi bokar en tid för följande dag på morgonen. Min resa till min goda vän blir inställd, jag känner att jag verkligen inte vill vara ensam. Jag är rädd, inte enbart för nålarna utan för det faktum att det FAKTISKT är något fel på mig. Samtidigt känner jag en lättnad, lättnad över att allt inte varit något hjärnspöke.
Vännen förstår och kommer hem till mig istället. Något jag är så tacksam över att jag inte kan sätta ord på det.

Dagen därpå går provtagningen fort, jag kommer hem och möts av en förtvivlad katt i dörren.
Efter ett tag börjar jag känna illamåendet stiga, och det är riktigt illa. Så illa som det inte har varit sedan jag kom hem från Spanien. Jag försöker ta mig upp för trappan men håller på att falla ihop. Slutligen lyckas jag ta mig till sängen, där jag efter att ha hållit hinken som min det vore min livlina, till slut somnar utmattad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar