Om dagen är jag den sprudlande energin,
sveper in,
rycker med allt och alla.
Ett leende som är innerligt,
som älskar livet och människorna.
Om natten vaggar jag mig själv till sömn,
omfamnad av armar som borde varit någon annans.
Tårar strömmande ner för mina kinder.
Rädslan som växer sig stark och sakta
äter upp mig inifrån.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar